Inbrott

I lördags var det personalfest/minijulbord för alla anställda inom kedjan. För att fatta mig kort så var det kul, en massa gratis dricka och sedan fortsättning med en av norskorna och hennes väninnor.

Jag var fruktansvärt tacksam över att vara ledig på söndagen. Tills jobbet ringde på lördagen och berättade att en anställd låg och spydde på personaltoaletten och att jag var tvungen att jobba söndag ändå. Svensk som jag är kunde jag inte tacka nej till jobb, utan släpade mig dit klockan 9 på bakisdagen. Där möttes jag av en illamående, spritosande personalstyrka, samt det chockande beskedet att det varit inbrott under natten.

Inget "slå in rutan och rota runt i kassan" heller, utan ett snyggt jäkla jobb, där den/de tagit sig in genom ett litet takfönster på toaletten (jag ser små ninjamän framför mig) och utan att rota runt gått rätt på det gömda kassaskrinet, som istället för att som vanligt mest innehålla lite växel, inrymde fyra dagskassor just denna natt. Det var dessutom den enda natten i veckan ingen bagare var där på natten, då vi bara får leverans från storbageriet på söndagen. Inte heller städfirman hade varit där, på grund av att städaren just den natten var med i en bilolycka. Minst sagt skumma omständigheter, som lämnar samtliga anställda mer eller mindre misstänkta. Drama!

Nästa stora händelse:
Igår fick jag äntligen boendet fixat för januari och februari! Ett kollektiv i Frogner, inte långt här i från, med tjej och två killar, samtliga svenska. Stort (eget!) rum, med TV och 120-säng, jag kunde inte varit mer nöjd! :D

Förra veckans Då gjorde jag bort mig: Coop-kassörskan hälsade mig god jul, och jag svarar, inställd på att bli frågad om påse eller kvittering, ett tydligt och surt Nej! och inser först i dörren vad hon sagt.

Idag har jag jobbat till 14, då Lotta kom till cafet och fikade smakade min latte. Sedan lagade jag, alldeles på egen hand, svampsoppa till middag. Jag vet, jag är själv i chock! Nu hoppas jag någon kommer hem och kan passa tvättmaskinen så jag kan gå och träna.

Bättre sällan än aldrig

Tidigare ikväll satt jag på soffan med min dator i frid och fröjd, tittade på julkalendern på Svt Play (som jag följer av tradition, trots att jag inte finner alltför mycket nöje i att titta). Då dör internet. Inte ens en timmes snack med IT-support/storebror kunde liva upp det nätverkskortet och jag tvingades finna ett annat tidsfördriv för kvällen i fråga. Så jag klädde mig i lager på lager, till dess att jag bäst hade passat in i Bronx och gav mig sedan ut på veckans andra långpromenad i Frogner. Efter Teddington är det den abslout vackraste stadsdel jag bott i. Åh, husen! Åtminstone tre ambassadörbostäder passerade jag och mängder med andra vackra jättehus. Det enda som inte passade in i idyllen var väl jag, som såg mer än kriminell ut med luvan uppdragen som skydd mot snön. Människorna jag mötte var visserligen speciella de med, bar på tomma ramar, skidor, hundar och annat. Några av dem bjöd jag på en tvättäkta ishalkning, där jag offrade rumpa och en handled, till följd av den naturliga instinkten att rädda iPoden.

Rent humörmässigt var det en enda röra. Lite ilska och tårar efter alltför djup självrannsakan, lite glädjeskutt och skratt för mig själv (nej jag är fullt frisk!) vid insikten av hur bra människor jag känner, lite upp, lite ner, för att plötsligt finna mig själv i Vigelandsparken än en gång. Är det egentligen möjligt att undvika att kasta snöbollar på statyer när man är helt ensam? (Är det intelligent att fortsätta när isbitar missar glaslyktor med centimetrar?)

Just nu gillar jag verkligen mitt jobb, mår dåligt över att bo där jag inte är önskad, ser fram emot julen, känner ångest över julklappar och framtiden, dricker för mycket kaffe, ger mina arbetskamrater åldersnoja genom att vara så jäkla ung, når internet endast genom att sitta i ett hörn med 50 cm sladd, rörs till tårar av Jimmy Page och funderar allvarligt på att gå och lägga mig.

Kortfilm, järnbrist, jul och goda vänner

Ah ensam hemma! Jag njuter lite extra, för det kan bli glest mellan sådana här tillfällen i framtiden. Imorgon flyttar nämligen Jennie och Karro in, vilket ska bli kul. Det behövs definitivt nytt blod i den här lägenheten! Liksom i mig, faktiskt. När jag kom hem ikväll hittade jag ett brev från min läkare, med diagnosen blod-/järnbrist och ett recept på tabletter. Förhoppningsvis kommer jag att bli av med en massa huvudvärk och trötthet i framtiden. Shit, jag kommer ju bli snudd på trevlig! Trevligt var det ikväll, när Alex och jag hittade guldkornet Klingenbergs Kinos källare, där det visas gratis kortfilm och serveras fika och alkohol. Som de beskedliga ungdomar vi är drack vi såklart inte, utan höll oss till att spela Alfapet. (Segerns ljuva sötma kommer ge mig en god natts sömn!)

Kanske är det en bra idé med ett gäng alkoholfria vardagar, med tanke på gårdagen. Förvåningen var stor när jag slog upp ögonen och inte var hemma, utan hade somnat på grabbarnas soffa. Dock så var ju inte det fy skam, då en fortfarande full Pihl serverade bacon till frukost. Jag kan varmt rekommendera festerna på Bygdöy Allé!

Denna genomgående trevliga helg, som förutom ovanstående även bjudit på en bakisfika med Amanda och Rebecka, har dock haft ett par bakslag. Jag har nämligen haft tre helt fruktansvärda kaffeupplevelser! Jag varnar mina med-oslo-människor för Bunnpris på bygdöy allé, Deli de Luca och - framför allt - frälsningsarmén. Tur att arbetsveckan drar igång igen i morgon, så jag kan överdosera på dubbla cappuccinos!

Kaffeberoende? Nej, inte jag inte!

Avslutningsvis är Oslo fullständigt underbart i juletid! Pyntade gator, julmarknad vid Aker Brygge, isrink vid Karl Johann och snö som faller vackert med snabbt försvinner igen - jag trivs med tillvaron!