...och just det, den som försöker nå mig på mitt vanliga nummer kan känna sig blåst, för med lördagsposten kom mitt norska.

Värsta arbetsdagen hittills


Fy fan. Idag var det jobbigt. Om det beror på ölen igår eller inte, låter jag vara osagt, men den här arbetsdagen sög. Jag var sämst i kassan i morse. Gjorde fel hela tiden, ingen koll på något, gav för mycket växel, slog in 22 juice där det skulle varit 4... Grejen är, att vissa dagar och i vissa arbetskamratkombinationer hade detta inte gjort så mycket. Idag var det dålig stämning, folk var stressade och blev sura på mig. Resterande 7 timmar surade jag och plockade disk.

Disken är egentligen rätt trevlig, ingen social interaktion är ju själva kärnan i mitt drömjobb.

Idag har jag även lyckats utnyttja mina arbetsförmåner ganska väl.

Foccaccia 3x65 (en lunch, två med hem)
Kaffe 3x18
Juice 1x35
Bulle 1x22

Summa summarum har jag snyltat till ett värde av 306.

Tjaaaa....inte så pjokigt!

Slutligen vill jag även visa upp mitt nya, snygga brännmärke från riskastrullen igår. Jag är som en super-emo nu!

A Day in the Life



Min dag, denna vackra septemberonsdag, började så smärtsamt tidigt som 04.30. Jag försökte somna vid elva, för att åtminstone kunna spela vaken sju timmar senare. Istället låg jag och räknade på min lön och var så uppe i varv, att det tog ett antal timmar att somna. Meeen, vem behöver väl mer än 4 timmars sömn? När jag knallade i väg mot tredje jobbdagen var jag oväntat glad i hågen. Fotsulorna hade nästan slutat ömma efter gårdagens arbetspass, det var mörkt och öde ute och Cat Stevens sjöng "Morning has broken" i mina öron. (Ironiskt nog var detta en och en halv timme innan gryningen.)

Utanför bageriet, där jag alltså är fast heltidsanställd stod en kock och en bagare. Jag skulle precis till att sträcka fram handen och presentera mig för kocken, då han sa något och jag insåg att det var svensken, som jag jobbat med i 16 timmar och pratat mycket med. Det kanske är dags att börja lägga märke till folks ansikten snart? Den franska bagaren tilltalade jag inte (jag är så otrevlig!). Men kallprat på engelska är en funktion som är helt avstängd så dags på morgonen. Jag tror förresten att han gillar mig ändå.

Alltså vilket mysigt morgonpass det var! Alldeles mörkt ute och så vi fem där inne i värmen, som fyllde upp disken med mängder av olika bullar, alla rykande värma och stora och mjuka... Chefen var med för att hjälpa mig lite och han skällde på mig för att jag inte tagit mig någon kaffe. Det må du göre på morgonen! OCH spise croissaint! Alltså... jag älskar mitt jobb! Dessutom satte jag rätt skyltar på ALLA brödsorter (~20) idag! NAILED YOU M-F!

Fast, tuffare stunder fanns de med. Jag räknar ut all växel i huvudet och gjorde något fel och en kund blev förbannad och jag var så stressad och tog fel på en massa bröd och kände mig som en idiot. Men, efter 5 minuter inlåst på toan med mantrat "inte-gråta,inte-gråta,inte-gråta", var jag på topp igen och gick ut och slog sönder några glas.

Jag träffade en trevlig grabb som jag inte jobbat med förut, det finns många som jag gillar! Den norske kocken (som är rätt fräsch) tycker nog dessvärre att jag är helt pantad, eftersom jag fuckar upp hans beställningar hela tiden. Inte kan väl jag rå för att norska maträtter har namn innehåller precis samma bokstäver och dessutom låter som namn på alver?

I morgon är jag ledig, tack gode gud! Jag ska till moderskeppet (Ikea) och köpa madrass. Två veckor på luftmadrass, mina vänner, inte så skönt. Värre blir det när ventilen gått upp helt och den är tömd på luft men man är för att full för att bry sig, så man sover hela natten på golvet. Kan jag tänka mig alltså, jag har ingen som helst erfarenhet av en sådan situation.

Åh, jag såg just min spegelbild med headset på. Sexigt må jag säga, får jag kicken från bakeriet är det Via Direkt som får mig. Nu ska jag fortsätta uppmuntra pappas misslyckade försök att ringa mig på skype. Vi är uppe i ca 25 avbrutna samtal nu och jag känner att många fler ska komma innan kvällen är till ända!

Den som känner att livet saknar mening kan skicka ett mail till mig och med 10-250 ord motivera varför just du ska få en fin tanke av mig. Eller bara berätta om sitt liv och bjuda igen lite, nu när mina inlägg faktiskt duggat tätt ett tag. Inte för att jag inte får några mail alltså. Jag känner massor av människor.

Dagens citat


"Öyvinn han är norsk. Och han är så norsk att han är stolt över det!"

Den svenske (norrländske) kocken, om den norske kocken.

Jenny saknar arbetslöshetens sköna dagar

Det gör ont överallt; huvud, hals, muskler, rygg, leder, fotsulor...

Jag har jobbat på caféet i dag och i går, 8 resp. 8,5 timmar. Något av en chockstart, efter 7 minuter fick jag ta första kunderna. Bra arbetskamrater verkar det som, ca 9 åt gången, en svensk kock, några franska bagare och resten norrmänn. De hade personalfest i lördags och jag hamnde mitt i "jag-gjorde-bort-mig-så-mycket"-diskussionen idag, hej mobbad. Men jag trivs, det är kul och idag tackade jag ja till jobbet!

Jag bestämde mig väl definitivt i morse, när jag trött och sliten efter gårdagen kom in klockan 7. I köket stod en stor tallrik nybakade kanelbullar till frukost, och så kaffe till det. Vilket jobb! :D

Annars var det klichéernas dag idag. Först en fransman i svart basker som köpte en baguette och strax efter en engelsman som köpte te och scones. Ha lite fantasi, människor!

Jag gjorde även rätt många misstag, var nog lite småjobbig med miljontals frågor, men det kunde varit värre. När jag gick tog jag med en scone till mellanmål och tre bakverk till fikan med Lotta och Frida i kväll. <3 arbetsförmåner!

I morgon startar skiftet 6.00, vilket inte känns rimligt. Jag fungerar inte så tidigt på morgonen! Den grundläggande motoriken (gå, klä på mig, borsta tänderna) kommer igång efter frukost. Finmotoriken (sätta in linser, komma ihåg saker, lära mig nya saker) börjar fungera någon gång efter 10. Sociala funktioner (göra mig förstådd, vara trevlig, småprata) dröjer långt in på eftermiddagen. Dock är jag jävligt hyggelig på nätterna.
Nu ska jag lära mig skillnaden på danskt och norskt rågbröd, samt innehållet i ett 30-tal andra bröd.

Vid dagens slut läggs för övrigt allt överblivet bröd i en soppsäck som en man från fattighuset kommer och hämtar. Känns lite som en engelsk barnbok från sekelskiftet.

Och det är skyltat till närmaste skyddsrum överallt.

Hej!

Första utekvällen i Oslostaden!



I lördags var det dags att lätta på trycket och fira livet med några drinkar (...). Det kvinnorna i huset, jag, Frida och Anna och det var en härligt tjejig förfest. Vi bytte alltså outfits 30 gånger (är det inte slampigt då??) och alla hade något som var någon annans. Vi hamnade på någon bar i Grünerlökka (stavningen?) där en norrman gjorde otaliga försök att prata med mig. Jag lyssnade och nickade varje gång, för att sedan fnissa fram "Jag förstår inte alls vad du säger!!!". Så åkte vi vidare till lite ställen men kom inte in där det var 20 p.g.a. min värdelösa ålder. (Sux!)

Idag var bakisdagen nummer ett, i alla fall för mig och Frida som inte jobbade. Pizza, chips, glass, pannkaka, yum :) Har även invigt mitt nya headset. Nu är det fritt fram att adda jenny.anders på skype and feel my love by phone.

Slänger upp lite bilder från igår!

Att ta eller inte ta - jobbet

Nu är jag hemma från anställningsintervjun på cafét! Såklart kom jag dit 10 minuter för tidigt så jag stod i ett gathörn i 5 minuter och kände mig som en väldigt påklädd hora innan jag tog mod till mig och gick in. Tjejerna i kassan sa att han inte skulle komma dit än på en halvtimme. Jag tänkte tanken att han kanske kom dit tidigare för att träffa mig, och de inte visste om det. Sedan tänkte jag att jag inte förstår norska och troligtvis hade missuppfattat honom, så jag tog en promenad i Slottsparken som ligger intill. När jag sedan gick dit 10 visade det sig såklart att han varit där halv och väntat på mig. Men han verkade inte sur över det, faktum är att han var väldigt trevlig och o-skum! Han var förmodligen bara hög igår, för nu hade han många frågor och visade ett lagom sunt intresse. (Igår sa han "Ja." när jag frågade om de ville anställa någon ny och var sedan helt tyst.)

Hur som helst, jag får jobbet om jag vill ha det. Han verkade ville anställa mig medsamma, men jag var väl lite tveksam för han erbjöd mig att provjobba måndag och tisdag. Det enda som inte är top notch är lönen. Det skulle nog landa på uppåt 20 k NOK, vilket ju egentligen räcker, men det skulle säkert gå att få mer någon annan stans. Den skulle i och för sig höjas lite när jag lärt mig mer.

Fördelarna är många! Mycket struktur, personalfester, gratis lunch och kaffe och jag får ta med så mycket bröd och bakverk jag orkar hem, såg ut att va rätt kul personal, mysigt ställe, mindre än 1 km från lägenheten, jobb var tredje helg...

Så, sluta va så sniken och få den där baristautbildningen jag alltid velat ha, eller gambla och fortsätta leta efter något mer välbetalt? (Känns det som ett Sims 2-dilemma, eller vad? :P )

Intervju....ingen intervju...intervju.


Den här dagen har ju varit den mest varierade hittills. Först och främst gick jag upp 06.45, något som kanske hände senast i maj. När jag stod och sminkade mig hör jag, till min stora glädje och förvåning, att norska p3 (<3) style="font-weight: bold;">Internationalen, som bakgrund till en kort morgongympa. Plötsligt var det inte Sverige år 2001 jag trodde jag hamnat i.

Sedan åkte Frida och jag Trikken genom halva Oslo för att hitta Jobzone, där jag skulle intervjuas för ett lagerjobb. Dessvärre gick vi fel (åter igen, ge mig en GPS?!), kom 20 minuter för sent och möttes av en ganska otrevlig personal. Visst, jag kan förstå att hon har mycket att göra och inte uppskattar när någon kommer 15 minuter för sent. MEN, jag bad uppriktigt om ursäkt, sa att jag är ny i Oslo och att jag hade ringt flera gånger utan att få svar. Hon godtog inga ursäkter, utan sa ett blankt Nej till någon intervju.

Suuuurt.

Och vad är det för 7-eleven som inte säljer kanelbullar när man som mest behöver tröstäta?!

På eftermiddagen stod valet mellan att kasta mig framför Trikken eller söka andra jobb. Den här gången valde jag det senare (men mitt psyke blir mer och mer instabilt) och tog en promenad ner till Karl Johan och kollade lite ställen på vägen. Nästan hemma igen var jag något uppgiven och kände ungefär FUCK OSLO. Då gick jag in på ett café/bageri som såg lagom mysigt och underbemannat ut. Och det var det! Imorgon halv 10 är det alltså intervjudags igen. Lite skum chef. Nervöst!

Jag tog fel tåg, jag har hamnat i Sverige år 2001. Eller hur kan det annars förklaras att Expedition Robinson avbryts med reklam för smurfhits?

Oh you crazy Norweigans!

Varför ser dom inte min potential? Enligt CVt har jag ju en massa meriter!

Jag kan efter en vecka i Oslo konstatera att det inte är så lätt att få arbete som myten säger. Åtminstone inte nu. Åtminstone inte för mig. Jag söker aktivt, det gör jag faktiskt. Otaliga CVn och fjäskiga (/"personliga") brev har skickats iväg, till ganska liten nytta. Igår var jag på Adeccos kontor och fick numret till en tjej på Butikk. Som gav mig numret till en kille på Logistik. Som gav mig numret till Hospitality. Som lovade att någon från servering skulle kontakta mig inom kort. De samtalen kostade i runda slängar 150:- från svensk mobil.

Men men, spend money to make money.

I dag ringde faktiskt en från ett lager och vill ha mig på intervju. Bara att klippa naglarna, skippa rougen och stå fast vid att jag är stark. Torsdag klockan 9, håll tummarna.

Sedan träffade jag Lotta på hemmaplan Majorstuen och åt en Bakery Hanson-bulle. För sådant har man råd med som arbetslös i Norge :) Köpte en limpa också, men hade inte råd med pålägg. Bummer.

Och ang. Tinas kommentar till det förra... "Tvungen" att gå till puben? Hänga på ICA Maxi? Nej jag förstår inte alls... Heja söndagsnorge!

Do the Walk of Life


Det finns dom som påstår att mitt lokalsinne är lite off. (Tro mig, jag är en av dom.) Idag bestämde jag mig därför för att utmana mig själv en smula på den fronten och promenera de ca 4 km till Amandas lägenhet vid Jernbanetorget. Utan karta. Så, jag memorerade gula sidornas vägbeskrivning och skrev ner ett par gatunamn på en lapp. Sedan pluggade jag in iPoden och gav mig av ensam, i den något större staden. Ah vilken känsla! Det är ju något visst med att uppleva städer ensam, att bara lita på sig själv, gå i sin egen takt, maxa volymen, lyfta blicken från gatan och njuta av parker och byggnader. Fruktansvärt mysigt att se pubarnas uteserveringar fyllda av glada människor (och deras glas fyllda av öl). På en söndag! Har man någonsin mött en annan människa utomhus en söndagkväll i Linköping? Som inte är extremt skäggig och mytomspunnen?

Hur som haver gick det så bra! Jag hittade till slottsparken, förbi den, domkyrkan, Karl Johan. "Fan, det här ska bror och Marcus och Tina, och alla andra som pikat mig om lokalsinnet, få höra" tänkte jag när jag gick där, nöjd över att gatan verkade rätt även efter 35 min. Då såg jag "Singing in the rain"-musikalens skylt. För andra gången. Jaha, en till...? Eller... allt här ser ju lite bekant ut. När jag trodde att jag gick förbi domkyrkan gick jag alltså runt den, för att komma ut på samma gata som jag kommit ifrån, fortsätta glad i hågen längs med den i 10 minuter brett leende för att jag var så jävla duktigt på att hitta.

Om är sen kom jag iallafall fram till lägenheten på Schweigaardsgate till slut och blev bjuden på middag. Jag tog T-banan hem.

Jenka kiosk, lika vacker första som tredje passagen!

Allvarligt, vad kostar skor med GPS i? Finns det sådana, eller är det en dagdröm?

Dag 4 - fortfarande arbetslös...


...MEN, fortfarande vid gott mod! Igår var jag på bemanningsföretagen TopTemp. Jag gillar att det låter sådär typiskt töntigt norsk. Inget stort och skrämmande där! Jag pratade med tre olika konsulter och nickade och log, som om jag förstod vad de sa (nr 2 kan ha haft en jävligt stor karamell i munnen, det skulle förklara läspningen. Kan ju ha varit läsp också.) Nr 3 var min favorit och jag tror han gillade mig också. Jag gav ett mycket bra intryck, sa han. (Haha, I sure got him!) Han mumlade lite om jobb på IKEA, t.ex i restaurangen där, vilket inte vore fel. I övrigt sa jag i princip att jag var positiv till allt som kom med en inkomst. Allt utom barnhage, det avfärdade jag med ett artigt och sofistikerat "njaa.. barn alltså...jag vet inte.. kanske inte...ehe".

Idag gick jag och room mate Frida upp ett par timmar efter ottan och begav oss till tidigare nämnda möbeljätte. En bäddmadrass, ett tvättkorg och en uppsjö norska vägbeskrivningar senare hade vi en skadeglad upplevelse.
IKEAs kundparkering (sett från stillastående buss). En blond ung kvinna ställer sin kundvagn på trottoaren och öppnar sin bil. Kundvagnen börjar sakta rulla bakåt, ner för den mycket svagt lutande trottoaren. Snabbt får den upp farten och försvinner snart utom synhåll även för bussresenärerna. Det de däremot har full överblick över är kvinnan, som lyckligt ovetande vänder sig om för att packa ur vagnen. Men var är vagnen? Hennes blick följer gatan bort och hennes fårvånade ansiktsryck växlar till en komplex, oförstående, panikartad min, när som hon löper gatan ner för att hitta vagnen ståendes i änden av den. Stoppad av en skåpbil. Utan ägare inom synhåll. Ett par nervösa steg åt höger, sedan åt vänster, sedan en undersökning av repan (?) och en betydligt mer samlad sprint tillbaka till bilen. Där hon inför bussens ömsom medlidande, ömsom omåttligt roade resenärer sätter igång bilens alarm.


Själv åkte vi hem till Lotta och hängde med henne, hennes stavmixer och baby Peder. Kvällen (läs Anna och Frida) bjöd på pizza, öl och marängswiss.

Bild från Lottas längenhet.

Ska lägga upp bilder härifrån med. Någon gång.


Cheers!

Jag hade ju lovat...

Så, jag får väl stå vid mitt ord och spotta ut ett par rader om hur mitt nya, norska liv ter sig.

Resan hit var en pärs må jag lova! Med en bagagevikt uppskattad till ca 40 kg blev var och en av de tre etapperna ett styrkepass på vilket jag inte sett maken. Att jag dessutom var klädd i kappa, denna soliga tisdag, och bar stövlar med klack för att spara plats i väskan, gjorde ju inte saken bättre. Hur som helst hamnade jag mitt emot en gammal arbetskamrat som jag aldrig träffat, så jag var inte utan sällskap.

Majorstuen är en trevlig statsdel, tror jag. Jag kan inte påstå att jag sett så mycket av den än, men den känns rätt. Här skulle jag kunna på. Och det gör jag! I en fräsch 3a med parkettgolv och schysst takhöjd, inget att klaga på här! Jag bor med Frida, Anna och Erik, tillsynes Bra Folk. (Välkomnades med gitarrspel, två tummar upp!)

Mitt jobb existerar för tillfället endast i skatteverkets register. I verkligheten har jag ringt på två jobb. Den första hänvisade till ett annat, närmare där jag bor och det andra åt lunch och bad mig ringa senare. Båda är lager, känns inte orimligt att jag landar på något sådant.

Idag, denna kalla, småregniga onsdag har bjudit på en tripp till östra station (heter något annat, men vad är ett inlägg utan monopolreferens?), något av ett ghettoområde, och införskaffande av skattekort och norskt personnummer. När det var överstökat fick jag och Frida äntligen så huset Lotta bor och jobbar i. Eller, sa jag hus? Jag menade Mansion. Holy mother of Christ, vilket ställe! Det var exklusivt, men inte smaklöst vräkigt. Bara vita väggar men massor av konst och moderna tavlor.
Lottas egna lägenhet var såklart också fin nog att sälja, iallafall ett, av sina barn för.

Tillsvidare... au revoir.