Jenny saknar arbetslöshetens sköna dagar

Det gör ont överallt; huvud, hals, muskler, rygg, leder, fotsulor...

Jag har jobbat på caféet i dag och i går, 8 resp. 8,5 timmar. Något av en chockstart, efter 7 minuter fick jag ta första kunderna. Bra arbetskamrater verkar det som, ca 9 åt gången, en svensk kock, några franska bagare och resten norrmänn. De hade personalfest i lördags och jag hamnde mitt i "jag-gjorde-bort-mig-så-mycket"-diskussionen idag, hej mobbad. Men jag trivs, det är kul och idag tackade jag ja till jobbet!

Jag bestämde mig väl definitivt i morse, när jag trött och sliten efter gårdagen kom in klockan 7. I köket stod en stor tallrik nybakade kanelbullar till frukost, och så kaffe till det. Vilket jobb! :D

Annars var det klichéernas dag idag. Först en fransman i svart basker som köpte en baguette och strax efter en engelsman som köpte te och scones. Ha lite fantasi, människor!

Jag gjorde även rätt många misstag, var nog lite småjobbig med miljontals frågor, men det kunde varit värre. När jag gick tog jag med en scone till mellanmål och tre bakverk till fikan med Lotta och Frida i kväll. <3 arbetsförmåner!

I morgon startar skiftet 6.00, vilket inte känns rimligt. Jag fungerar inte så tidigt på morgonen! Den grundläggande motoriken (gå, klä på mig, borsta tänderna) kommer igång efter frukost. Finmotoriken (sätta in linser, komma ihåg saker, lära mig nya saker) börjar fungera någon gång efter 10. Sociala funktioner (göra mig förstådd, vara trevlig, småprata) dröjer långt in på eftermiddagen. Dock är jag jävligt hyggelig på nätterna.
Nu ska jag lära mig skillnaden på danskt och norskt rågbröd, samt innehållet i ett 30-tal andra bröd.

Vid dagens slut läggs för övrigt allt överblivet bröd i en soppsäck som en man från fattighuset kommer och hämtar. Känns lite som en engelsk barnbok från sekelskiftet.

Och det är skyltat till närmaste skyddsrum överallt.

Hej!