Ja, det stämmer! Idag har jag fått den stora äran att gå bakeriets obligatoriska, djupt själsligt utvecklande, HMS-kurs. Plötsligt framstår allt annat så trivialt. Mitt liv innan HMS framstår ytligt och meningslöst. I 18 år har jag levt ett liv utan minsta tanke på att en råvaruleverans är en Kritisk Punkt, då baktieriehärdar riskerar uppstå, att sjukfrånvaron kan vara en "barometer" över trivseln på en arbetsplats och att man tvättar händerna liksom följer:
Bruk såpe, varmt vann och og törk av deg med papir.
Det sätter igång tankarna eller hur?
Ärligt talat var det kanske inte de mest välspenderade 2 timmarna och 15 minuterna. Därför övertalade jag de andra att det blir 3 timmar jämnt i timlistan. De andra, förresten. Åtta stycken, tre från mitt ställe och två av dem gjorde jag sällskap dit med. Den ena var min Kompis (new girl) och den andra en kille som jobbar helg, bl.a. igår. Riktigt roliga, och inte i den norska betydelsen. Han bränner sin egen 90%-iga sprit, har blivit knivskuren av sin kompis ett antal gånger och går andra året på en fotoutbildning. Hon överraskade mig med att köpa snus och berättade om förra helgen, då hon på fyllan snackat med en pundare och sedan hållit hans tiggarmugg medan han gick och kissade. Sedan hade hon repat en bil med klacken, för att den var parkerad på gatan, medan ägaren satt i.
Behöver jag säga att jag ser fram emot personalfesten om två veckor?
Sedan tackar jag för alla namnsdagshälsningar som kommit på Jennydagen den 6 oktober! Mamma, pappa, morfar, de är mina överlägset bästa vänner.
Nu ska jag fokusera på Sex and the City på TV och ett glas vitt vin som Anna kom in med nyss. Not complaining, not at all.
Avslutar på samma sätt som häfte #1 på HMS:
Er du arbeidsgiver, så vaer blind av og til. Er du arbeidstaker, så vaer döv av og til.
Kommentarfältet är öppet för debatt och analys!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar