Yesterme, Yesteryou, Yesterday...

Nackdelen med kombon parkettgolv och madrass är att madrassen tenderar glida när man lutar sig mot väggen.

Ja, angående titeln, så har mr Stevie Wonder varit med mig hela dagen. Jag tror att låten spelades i bakgrunden till något inslag på TVn när jag åt frukost och sedan har jag inte slutat sjunga. Fruktansvärt bra.

Shit, dålig uppdatering av mig. Ska jag klämma fram någon slags ursäkt? Nej va. Jag har mest jobbat och gjort klantiga saker på senaste tiden. Igår till exempel, så skär jag upp fingret på brödkniven när jag fixar mig en lunchmacka. Eftersom jag äter så frickin långsamt känner jag inte att jag hinner se efter såret på rasten, utan ignorerar det. Det är lördag och knökfullt så jag sätter mig i bakeriet, på en tunna. Efter ca 45 sekunder känner jag det starka behovet efter IPOD. Så istället för att äta mina mackor och dricka kaffet och vara nöjd går jag efter den. Föga anar jag att tunnan jag sitter på är hjulburen. När den välter, med buller och brak, gör jag den sköna upptäckten att den är fylld med mjöl. Eller, nu är det golvet som är fyllt med mjöl. Och se där! Mitt finger blöder okontrollerat från knivjacket som visst var djupare än jag trott! (Kan man blocka hälsomyndigheterna?) Så, med 23 minuter lunchrast kvar är jag tvungen att prioritera lite. Jag hämtar min iPod och står upp resten av lunchen.

Mina skor är fortfarande helt mjölvita :(

Jag undrar förresten över det här med ansiktsblindhet. Jag har ju en väninna i Uppsala som gett sig själv den diagnosen, kanske kan vi starta en stödgrupp tillsammans? När jag står i kassan tittar jag inte så noga på kunderna och det leder till kniviga situationer. Som i torsdags, när en kund lämnade kortet i kortläsaren, och jag var tvungen att leta upp henne 5 minuter senare. Jag hade ingen aning om hur hon sett ut, bara en vag känsla av att hon var blond. Däremot kom jag ihåg vad hon köpt för mat och skannade borden efter Frukosttallerken och Juice. Senare samma dag lovade jag en man att komma ut med en Solo från lagret. Igen - inte en jäkla aning om hur han såg ut. Eller hans unge. Och kanelbullar är för vanligt för att identifiera någon på. Så, jag stod och tittade uppgivet från bord till bord tills han kom fram till mig.

Planen för lördagkvällen var fiskpinnar och ordkunskap i en tom lägenhet. Som tur var drog mina nyfunna vänner från Frogner med mig på en festkväll istället. Förfest, fest och efterfest av rang! Speciellt efterfesten med Guitarhero, Chai-te och katter, mycket bra upplägg. Det gjorde mig också tacksam över att bo granne med ett ålderdomshem och inte 20-30 nattklubbar. Majorstuen i mitt kalla hjärta! <3

Taxichaffisen på hemresan var en intressant (i betydelsen super creepy) man, som flörtade med mig på dålig engelska och gav mig rabatt. Älskar att komma hem på sena natten och känna mig så där härligt billig.

Nu ska Stevie in iPoden och sedan ska vi sova.