Hur många norrmän behövs för att ta ett blodprov?

Bara den mest väl-tajmade människa lyckas ju bli sjuk, just den dagen hon har ett läkarbesök inplanerat. Alla fast anställda på jobbet får en gratis undersökning, något som tydligen kostar ett par hundra här. Usch, väntrummet var vidrigt! Överallt satt det lappar med prislistor, presentkort på sjukvård och olika betalningsmöjligheter. Är det så sjukvården ska vara? Det är ju bara för dumt.

Min första läkare var lite läskig. Hon hade säkert drömmar och psykiatrin innan hon hamnade på vårdcentralen, för hon ville hela tiden prata om hur jag trivdes på jobbet. Hur svårt är det egentligen att tro att jag faktiskt gillar min chef? Men är han verkligen en bra chef? Tar han tag i problem? Pratar han med er?! Sedan masserade hon mina bröst, efter att ha dragit för gardinerna. Det blev en smula obekväm stämning faktiskt. Sedan kom en annan och tog blodprov, men fick inte ut något blod. Inte heller på andra eller tredje sticket. När hon hämtade doktor tre hörde jag henne säga "Hon är inte rädd för nålar, så det är bara att sticka på hur mycket som helst!" Den andra uppskattade i alla fall mina sprutnarkomanskämt.

Till sist, vem fan kom på att skoskydden ska vara turkosa?! Varför inte bara svarta eller bruna? Oh the stupidity of man...!

Nu ska jag återgå till att vara sjuk. Och ja, nytt telefonnummer igen. Jag säger inte vilket för då blir jag bara besviken när jag ändå inte får några samtal.