One day closer to Death

Det finns inget bättre sätt att vakna, än till musik. En nackdel med att dela rum är jag inte kan använda den kära klockradion speciellt ofta. Men idag var jag ensam och fick en så bra start på dagen, som började 04.45. (Jag kände mig lite torr när jag gick och lade mig 21.00 igår, och det fortfarande lyste i samtliga fönster hos ålderdomshemmet intill.) Vilde, tjejen som jag öppnade med, däremot, vaknade när jag ringde 20 minuter efter vi började. Härligt att svara i telefon med "Fan!". Som tur var fick jag hjälp att öppna av den underbara franska bagaren! Han är världens bästa människa, jag ska be chefen ge honom halva min lön i bonus.

Fast det är klart, mer än halva min lön är nog redan spenderad. Mitt VISA-kort har fått väldigt mycket motion den senaste tiden, kanske mer än brukligt. I lördags natt sa jag dock stopp! Jag skulle ta nattbussen hem, och chauffören har mage att begära 50 kr, trots att jag just köpt ett dyrt månadskort. Inte för att det var så mycket pengar, men det är ta mig fan en principsak. Jag drog upp kragen och gick hem, i ren protest.

Haha, just det. Jag fick en sådan härlig skratt-/gråtattack idag på jobbet, när Vilde pekade på en bebis och råkade säga "Titta vilken söt banan!", just när jag hällde mjölk i en cappuccino framför en kund. Det var kanske det roligaste som hänt. Sedan lekte jag "kast med liten espressokopp".

Annars har jag (kanske) beslutat vad jag ska göra resten av mitt liv. Det ska börja med Matte E och 1,8 på högskoleprovet (piece of cake, huh?). Sen jäklar, blir det studier!