Jag tänkte skriva det norska ordet för råbiff, som jag lärt mig idag, men jag har glömt bort det

Idag har jag fått ännu en skrattattack vid kaffemaskinen. Denna gången var jag ensam och råkade se en så fruktansvärt ful baby, helt grotesk! Jag har även blivit nyförälskad i Oslo, när jag promenerat genom snötäckta (nåja) slottsparken i ullfodrade stövlar och min egna dubbla cappuccino i handen. När jag åkte hem från lite slöshoppande i Grünerlökka, var jag förundrad över hur spårvagnen inte körde i spåren. I Frogner, efter 20 min, kom jag på att jag satt på en ersättningsbuss. Sist men inte minst, har bagaren gått steget längre, vilket bådar för en mer än obekväm framtid på arbetsplatsen. Visdomsord kamrater: Trevlighet straffar sig alltid!

Ja och så har jag käkat indiskt och tackat ja till ännu mer övertid.

Det finns ingen som Lotta Lanker

Åh denna helg! Efter en smärre vräkning, en överjävlig förkylning och en massa jobbtjafs (jag fick spel på den självgoda kocken, efter att 4 olika tjejer klagat på hur dryg han är), så var det lite synd om mig. Det tyckte i alla fall mig underbara väninna (som det så fint heter i Oslo), Lotta, och bjöd hem mig till sig för en helg i lyx och körlek i överflöd. Medan jag satt på soffan och läste ELLE, Vouge, Cosmopolitan och Hello, lagade hon vinmarinerad kassler och tände ljus. Lite 60-tal i form av Breakfast at Tiffanys och en rejäl säng på det, där jag väntade in morgonens lyxfrukost... Jag kände mig extremt bortskämd! :D

Söndagen var såklart också mysig, men på ett lite annat sätt. Jag låg på soffan, genomförkyld och utan röst, medan den bättre hälften låg i sängen med ont i magen. Lite små patetiska var vi när vi med jämna mellanrum ropade (i mitt fall väste, då jag var helt utan röst) "Hur mår du?" "Dåligt, du?" "Inte bra." Så jag blev kvar en natt till, med föjden att jag jobbade måndagen civilklätt i Zeppelin-tröja. Det skulle jag kunna spinna vidare på, till exempel skriva om elgitarrorgien jag och de två tjejerna jag stängde med, hade under städningen, och hur bra musiksmak de har i det här landet, men det orkar jag inte. Klockan är 22, det är 8 timmar till jobb och jag har laddar ner betydligt mer än jag hinner se.

Bara för att ge den som gillar att höra om mitt menigsfulla jobb sitt:

Igår brann bankterminalen (inte vår, utan högkvarterets), vilket ledde till att KUN KONTANT-skylten åter fick se dagens ljus och de gnälliga fick mycket mer att gnälla om.

Vi säljer peppearkaksdeg för 95:- och den går åt som smör i solsken.

Mellan 10.47 (ca) och 13.02 bländar solen kassapersonalen totalt. (Det är alltså den bästa tiden för kriminella och extremt fula kunder att titta in.)

Och just det, den franska bagaren har gått från att vara väldigt snäll och trevlig, till... för snäll och trevlig. Uppföljning kommer.

Och just det (2), Anna! Arkitektur och Teknik, lutar det (mycket) åt. Hej Chalmers alltså!

Hur många norrmän behövs för att ta ett blodprov?

Bara den mest väl-tajmade människa lyckas ju bli sjuk, just den dagen hon har ett läkarbesök inplanerat. Alla fast anställda på jobbet får en gratis undersökning, något som tydligen kostar ett par hundra här. Usch, väntrummet var vidrigt! Överallt satt det lappar med prislistor, presentkort på sjukvård och olika betalningsmöjligheter. Är det så sjukvården ska vara? Det är ju bara för dumt.

Min första läkare var lite läskig. Hon hade säkert drömmar och psykiatrin innan hon hamnade på vårdcentralen, för hon ville hela tiden prata om hur jag trivdes på jobbet. Hur svårt är det egentligen att tro att jag faktiskt gillar min chef? Men är han verkligen en bra chef? Tar han tag i problem? Pratar han med er?! Sedan masserade hon mina bröst, efter att ha dragit för gardinerna. Det blev en smula obekväm stämning faktiskt. Sedan kom en annan och tog blodprov, men fick inte ut något blod. Inte heller på andra eller tredje sticket. När hon hämtade doktor tre hörde jag henne säga "Hon är inte rädd för nålar, så det är bara att sticka på hur mycket som helst!" Den andra uppskattade i alla fall mina sprutnarkomanskämt.

Till sist, vem fan kom på att skoskydden ska vara turkosa?! Varför inte bara svarta eller bruna? Oh the stupidity of man...!

Nu ska jag återgå till att vara sjuk. Och ja, nytt telefonnummer igen. Jag säger inte vilket för då blir jag bara besviken när jag ändå inte får några samtal.

Nakna män och goda ostar

Idag var jag så gott som ledig, och Gud (sin icke-existens till trots), var snäll och gav mig strålande solsken. För en gångs skull behövde jag inte använda den lediga dagen till att tvätta heller. Istället tog jag mina pennor och mitt ritblock och gick till Frognerparken. Den är verkligen helt underbar. Vilken härlig dag!

På kvällen var det jobbkurs igen. Jag var beredd på en massa tråkigt upprabblande av brödingredienser och timlön. Jag fick det motsatt - skitbra kurs men inga pengar. Däremot fick vi tallrikar med en massa smakprov på olika ostar, skinkor, röror och, såklart, bröd. Bagarna som höll i det sa en hel del intressanta saker om vilka av våra bröd som är grova. Inte de mörkaste, eller de som är grovast i karaktären, utan vårt relativt ljusa, jättemjuka, sötade kornbröd, av den ena och andra anledningen. Att norrmännens älskade speltmjöl är så nyttigt är visst en myt. Även kul att smaka på jäst och surdeg och lära sig skillnaden. Kul och givande!

Sedan kom jag hem och blev ombedd (...) att flytta ut ur lägenheten. Inte så kul, men inte heller förvånande. Nu slog även min välförtjänta förkylning in, så går det när man tillbringar timmar på en stentrappa i parken.

Godnatt mina vänner!

One day closer to Death

Det finns inget bättre sätt att vakna, än till musik. En nackdel med att dela rum är jag inte kan använda den kära klockradion speciellt ofta. Men idag var jag ensam och fick en så bra start på dagen, som började 04.45. (Jag kände mig lite torr när jag gick och lade mig 21.00 igår, och det fortfarande lyste i samtliga fönster hos ålderdomshemmet intill.) Vilde, tjejen som jag öppnade med, däremot, vaknade när jag ringde 20 minuter efter vi började. Härligt att svara i telefon med "Fan!". Som tur var fick jag hjälp att öppna av den underbara franska bagaren! Han är världens bästa människa, jag ska be chefen ge honom halva min lön i bonus.

Fast det är klart, mer än halva min lön är nog redan spenderad. Mitt VISA-kort har fått väldigt mycket motion den senaste tiden, kanske mer än brukligt. I lördags natt sa jag dock stopp! Jag skulle ta nattbussen hem, och chauffören har mage att begära 50 kr, trots att jag just köpt ett dyrt månadskort. Inte för att det var så mycket pengar, men det är ta mig fan en principsak. Jag drog upp kragen och gick hem, i ren protest.

Haha, just det. Jag fick en sådan härlig skratt-/gråtattack idag på jobbet, när Vilde pekade på en bebis och råkade säga "Titta vilken söt banan!", just när jag hällde mjölk i en cappuccino framför en kund. Det var kanske det roligaste som hänt. Sedan lekte jag "kast med liten espressokopp".

Annars har jag (kanske) beslutat vad jag ska göra resten av mitt liv. Det ska börja med Matte E och 1,8 på högskoleprovet (piece of cake, huh?). Sen jäklar, blir det studier!

Kamrat Bagare

Det var en lite hektisk helg, när pappsen var i Oslo. På en och en halv dag betade vi av Aker brygge, Holmenkollen, två museer, otaliga fik och restauranger, Slottsparken, Frognerparken (i månljus, det var rätt mäktigt) och såklart mitt jobb och min lägenhet. Under tiden flyttade Anna ut ur lägenheten, så nu är vi bara tre i ett par veckor. Lite lyxigt!

Det finns två bagare som jobbar på min gren av Bakeriet. Den ena, som jag oftast träffar, är liten och fransk och fruktansvärt artig. Han är väldigt duktig på att baka, men totalt okunnig på norska/svenska/engelska. Den andra är betydligt sämre på bak-delen, men desto mer social. Honom kom jag att börja snacka med i morse, om inget mindre än politik. Han visade sig vara en inbiten kommunist. Det skulle jag också vara, om vi i Sverige hade ett radikalt parti som hette "Rött". Åh, söta norrmän. Han blev inte imponerad när jag berättade om mitt engagemang i den svenska motsvarigheten till Arbeidarpartiet. Han klappade mig på axeln och sa "Det är inte bra vet du, de är ju nästan som högern." Sedan kom den dryga kocken in, och föga förvånande var han en inbiten kapitalist. Roliga diskussioner! Nu ska jag banne mig gå med i facket!

Innan jag springer till Aerobic-klassen slänger jag upp en bild på var rengöringsborste till kaffemaskinen och Clarions utsökta frukostbuffé. I brist på annat, alltså.

Hej!

Cardio Combat, a.k.a Tappa Livsgnistan på 55 minuter

Alltså allvarligt talat... Jag grät på ett gympass. Av fysisk smärta och utmattning. Passet började allt för bra! Ingen mesig, liten, norsk blondin, som jag oroat mig för, utan en stor, svart, brittisk biff. Den perfekta Combatinstruktören, tänkte jag. Och det perfekta passet tänkte jag också, när första låten var Money for Nothing (Dire Straits, Marcus, inte Darin). Efter en kvart var jag lika trött som efter alla andra combatpass jag gått - tillsammans (och då har jag kört det på 5 olika gym).

Inte en paus!! Eller, 7-8 pauser för Jenny, inte en paus för de andra. Nu sitter jag i soffan och inser bittert att jag kommer få sova här. För det finns inte en chans att jag reser mig de närmaste 12 timmarna.

Jag grät!

Veckans, månadens och årets roligaste faktum är min chefs mellannamn. Jessica. Han är en...kraftigt byggd man i 45-årsåldern.

Exempel på goa kunder den här veckan, är de två grabbarna som kom in här om dagen och beställde Egg och Bacon med extra kjaerlighet! Idag ville de ha pannekakor med samma tillägg. (Av gammal vana var jag nära att slå in det i kassan som 7 kr extraavgift.) Senare kom en tillbaka och köpte en yoghurt. Kjaerlighet till den? ;), frågade charmiga Jenny. Då tittar han på mig som om jag vore dum i huvudet. "Eh, nej... bara yoghurt..." Bah, norrmän...

I helgen kommer far, med sin kvinna och en kylbox med kött. Något förslag på vad man köper till fars dag? Så nära på lön kan jag spendera allt på kontot. Alltså budget 6,50:-

God natt kamrater!

Schlappa!

Ursäkta frånvaron, jag har varit upptagen med att rädda världen, skapa fred och rättvisa, stå upp för de svaga och göra allmänna goda gärningar. I tillägg till mitt heltidsarbete på bakeriet, alltså. De senaste fem dagarna har varit hårda. Fast idag fick jag av någon anledning en massa dricks. Det händer nästan aldrig (mig), men idag måste det ha blivit uppåt 40 kronor, från 3-4 olika kunder. Eftersom dricksen går direkt till spritkassan kommer jag alltså behöva dricka lite mer än de andra på nästa personalfest. Det känns ju lite jobbigt, men det är smällar man får ta.

Jag hade en skön kund idag, en man med utländsk härkomst, som ville ha en svart kaffe, "Lika svart som jag!" Big tipper!

Vid dagens slut fick jag ta oppgörat, d.v.s räkna kassan. Lite powertrip att hålla 35000 NOK i en hand. Mindre upphetsande att de extra 41 minuterna jag blev kvar inte ger mig mer än ca 0,2% av det. Men, inte behöver väl jag pengar! Det är ju inte som att jag ska byta lås i min pappas hus för 3500 spänn. Eller, är det?

Jag invigde gymkortet nyss. Gott om fina maskiner och gott om fina män. Dessvärre var killen som kallade mig "Sexig jenta" på unisex-toaletten inte en av dem. Å andra sidan, har han råd att träna där måste han ju åtminstone ha en fast inkomst och mycket mer kan man väl inte kräva av en man i dessa finanskrisdagar?

Nu sitter jag och väger mellan att gå och lägga mig och att supa mig redlös. Inte för att jag vill, utan mer av princip. Jag är ledig imorgon, till skillnad från lördagen och söndagen. Alltså borde jag ta igen att jag fick gå hem tidigt i både fredags och lördags, medan mina homeboys, och på lördagen även mina flickor, fick festa till det ordentligt. Fast jag hade det riktigt trevligt så länge det varade i alla fall. Det enda jag är besviken på, är att jag inte fick träffa Gyro och Virros 6(?)-benta husdjur.

Dagens norska ord är Schlappa (med stor reservation för felstavning). Stämningsfullt när gympassledaren släcker lamporna och ber oss slappna av med just det ordet.

Veckan Aj Då var när jag vaknade 10 min efter jag började. Det var inte populärt.

Nej ni, nu får det bli flaskan!