Personalmötet från helvetet

En av mina kollegor nämnde igår, just innan jag gick, att "folk" är missnöjda med att många av de nyare inte kan tillräckligt om bröden. Hon sa att "folk" hade föreslagit att chefen skulle göra stickprov på oss, men att det säkert inte skulle ske på personalmötet i morgon.

Jag kommer till mötet 18.03 och till min förvåning sitter alla redan där, helt tysta och med papper och penna. Nej, något stickprov var det verkligen inte fråga om. Ett regelrätt 2-sidigt förhör, till vilket jag inte pluggat. Fy fan, nu får jag sparken, tänkte jag. Frågorna var i stil med:

"Vilka mjöl är det i Vivarais?"
"Vilka av våra bröd innehåller mjölk?"
"Vad heter vår ljusa bröd, som inte innehåller vetemjöl?"
"Från vilket land kommer vårt gröna te?"

Jag chansade på 3-4 stycken och lämnade blank på resten (som en protest mot dålig upplärning eller något).

Sedan lämnade vi in pappren, för att tala ut om de problem vi haft under de många stressiga helgerna. Ungefär nu brakade helvetet löst och jag har lyssnat på två timmars gallskrik, innehållande mer än ett personangrepp. (Dock ej så många mot mig.) Jag satt faktiskt mest tyst och lyssnade, och var ännu en gång tacksam över det norska språkets oförmåga att uttrycka ilska. Driet, som i skit, kan utses till mötets överlägset mest använda ord.

Gud, här har man gått och trott att det var en hyfsat trevlig gemenskap, men där ser man var som kom fram när man skrapade på ytan.

För första gången sa jag i alla fall emot att byta ett morgonpass mot ett stängpass! Det är 10 gånger skönare att jobba 6-14 än 10-18, faktiskt!

Nu hoppas jag att huvudvärken ska fatta piken av 1000 g alvedon, att jag för en gångs skull ska lyckas med något i köket (märkena från senaste missödet, pastavatten på underarm, är nästan igenläkta) och att detta är kvällen då jag ska komma på vad gör vill göra med mitt liv.

Tack och godnatt.

Något av en överdos

Lördagskvällen gick i kampsportens tecken. Eller ja, det blev en karatefylla. Jag firade (!) högskoleprovet och skulle vilja skylla på det. Man ska inte dricka när man är på bra humör, risken för överdos är överhängande. Om kvällen var rolig eller inte kan jag alltså inte säga, men förfesten var mysig! Marcus spelade visserligen schlager och jag groggade vodka med vatten, men man kan ju inte få allt.

Partyt var på Platens, men min kroppsliga närvaro betyder inte att jag var där mentalt. Så, gjorde jag bort mig bjuder jag på det, var jag elak ber jag om ursäkt och om vi träffades så minns jag det inte. Söta Ia satte som tur var in mig i en taxi till slut (tack igen!), dock jack-och väsklös. Hur jag kom in utan nyckel är lite intressant. Jag måste ha ringt pappa tänker jag, men borde han inte sagt något idag då?

Idag ja... Jag vaknade och såg ut som om jag hade gjort allt det ovanstående. Självklart med BH och smink på mig, så jag sparade i alla fall lite tid där. Känslan när bror sms:ade och påminde om vintertidstimmen var underbar! Liksom brunchbuffén i Mjellerumsgården hade varit, om jag varit bara en smula mindre bakis. (Då hade jag till exempel inte börjat med att spy när jag kom dit.) Men - buffé är buffé, gratis är gott och jag har inte ätit vettigt på väldigt länge. Att stanna upp mellan varje tugga för att känna om den förra ska upp är ett litet pris att betala.

Det blev inte så fräscht det här. Jag ber om ursäkt för det också.

I övrigt så har det varit ett trevligt återseende av Linköping och dess invånare! Min cykelsadel har vuxit till pappahöjd, men annars är det som när jag åkte. Filbyterskylten kan ha blivit lite fulare eventuellt.

Nu ska jag äta kött hos min mor :D
Imorgon är det tåget hem till Oslo!

Plötsligt händer det!

Idag har jag stått ganska mycket vid kaffemaskinen, för jag måste öva upp mina baristafärdigheter. Det gick sjukt bra! Jag blev helt hyllad för mina espressoshots, "Det aer skikkeligt bra shots Jenny!" Och sedan, när jag motvilligt började steama mjölk så lossnade det där också. Så plötsligt, sjukt nog, så lyckades jag med att göra ett hjärta i en cappuccino. Den lyckorushen alltså... crazy. Jag slet koppen ifrån den stackars kunden, som var britt och fattade noll och ropade till min kollega "Monika, Monika, jag gjorde det!!" Haha, jag känner mig som ett barn som lärt sig cykla.

"Hon aer född att göre kaffe!"

Åh idag älskar jag mitt jobb.

(Och det trots att jag gick upp innan fem och har sovit 2,5 timme i natt!)

Imorgon bär det av hem till Linköping, kul!

Obehagligt positivt inlägg, jag skyller på sömnbristen!

Eller på att jag druckit en espresso, en dagens kaffe, en cappuccino och en chailatte på relativt kort tid.

Fotnot: Hjärtat på bilden är inte lika snyggt som det i verkligeten.

Yesterme, Yesteryou, Yesterday...

Nackdelen med kombon parkettgolv och madrass är att madrassen tenderar glida när man lutar sig mot väggen.

Ja, angående titeln, så har mr Stevie Wonder varit med mig hela dagen. Jag tror att låten spelades i bakgrunden till något inslag på TVn när jag åt frukost och sedan har jag inte slutat sjunga. Fruktansvärt bra.

Shit, dålig uppdatering av mig. Ska jag klämma fram någon slags ursäkt? Nej va. Jag har mest jobbat och gjort klantiga saker på senaste tiden. Igår till exempel, så skär jag upp fingret på brödkniven när jag fixar mig en lunchmacka. Eftersom jag äter så frickin långsamt känner jag inte att jag hinner se efter såret på rasten, utan ignorerar det. Det är lördag och knökfullt så jag sätter mig i bakeriet, på en tunna. Efter ca 45 sekunder känner jag det starka behovet efter IPOD. Så istället för att äta mina mackor och dricka kaffet och vara nöjd går jag efter den. Föga anar jag att tunnan jag sitter på är hjulburen. När den välter, med buller och brak, gör jag den sköna upptäckten att den är fylld med mjöl. Eller, nu är det golvet som är fyllt med mjöl. Och se där! Mitt finger blöder okontrollerat från knivjacket som visst var djupare än jag trott! (Kan man blocka hälsomyndigheterna?) Så, med 23 minuter lunchrast kvar är jag tvungen att prioritera lite. Jag hämtar min iPod och står upp resten av lunchen.

Mina skor är fortfarande helt mjölvita :(

Jag undrar förresten över det här med ansiktsblindhet. Jag har ju en väninna i Uppsala som gett sig själv den diagnosen, kanske kan vi starta en stödgrupp tillsammans? När jag står i kassan tittar jag inte så noga på kunderna och det leder till kniviga situationer. Som i torsdags, när en kund lämnade kortet i kortläsaren, och jag var tvungen att leta upp henne 5 minuter senare. Jag hade ingen aning om hur hon sett ut, bara en vag känsla av att hon var blond. Däremot kom jag ihåg vad hon köpt för mat och skannade borden efter Frukosttallerken och Juice. Senare samma dag lovade jag en man att komma ut med en Solo från lagret. Igen - inte en jäkla aning om hur han såg ut. Eller hans unge. Och kanelbullar är för vanligt för att identifiera någon på. Så, jag stod och tittade uppgivet från bord till bord tills han kom fram till mig.

Planen för lördagkvällen var fiskpinnar och ordkunskap i en tom lägenhet. Som tur var drog mina nyfunna vänner från Frogner med mig på en festkväll istället. Förfest, fest och efterfest av rang! Speciellt efterfesten med Guitarhero, Chai-te och katter, mycket bra upplägg. Det gjorde mig också tacksam över att bo granne med ett ålderdomshem och inte 20-30 nattklubbar. Majorstuen i mitt kalla hjärta! <3

Taxichaffisen på hemresan var en intressant (i betydelsen super creepy) man, som flörtade med mig på dålig engelska och gav mig rabatt. Älskar att komma hem på sena natten och känna mig så där härligt billig.

Nu ska Stevie in iPoden och sedan ska vi sova.

18 år, Oslobo och Barista

När den 15 oktober är nära på slut, är jag ganska tacksam för att jag inte har en blogg som går ut på att lista allt jag gör varje dag, i kronologisk ordning. För vad jag än har gjort med min lediga dag, så har det gjorts från soffan och med datorn i knät. Å andra sidan jobbade jag över 10 timmar igår. Då räknar jag med kaffekursen på två timmar som avslutade mitt pass. Det låter väl rätt kul, "kaffekurs"? Det var det inte. Jag gillar visserligen killen som håller i bakeriets kurser. Sin blonda hitlerfrisyr och intatuerade hjärtan till trots, så är han rätt mysig. Men! Han älskar att prata om företaget. Lååånga utläggningar om kaffeleverantörens anrika historia, om varför roiboos-teet kan dra något längre än de andra och skillnaderna mellan sydamerikanska och afrikanska kaffebönor. Ja ja, nu är jag i alla fall än mer bildad människa än jag var i förrgår!

Att göra espresso är kul. Fast de 4 andra tjejernas rann igenom på 14-23 sekunder och min på 33. Men säger han att den ska packas hårt så tar man ju i. Jag ska leta upp en våg och se exakt hur mycket 15 kilos tryck är. Jag steamade den bästa mjölken i alla fall. Inte för att det är någon slags tävling alltså, vi är ett lag och så vidare...

Ikväll fick jag ut Gaustads skönhet Lotta Lanker på promenad. Det var äkta höstkänsla, med iPoden i vanten, Floyd i lurarna, läckande skor och en snygg halkning på ett järngaller, just när tre herrar i 20+-åldern passerade just intill. Jag var centimetrar i från att hugga tag i den närmaste, bra Jenny. Jag tror de frågade om det gick bra, men jag hade lurarna inne och låtsades ju dessutom som ingenting.

Jag har lurat ett par dagar på om jag ska tacka ja till jobb på söndag och därmed köra 7 dagar i rad. Mina norska jobbarkompisar säger ungefär " Va?! Varför?! Va jobbigt!" Nej men vadå, bra pengar?, säger jag. "Vad är det du sparar pengar till då?" Öh..spelar det någon roll? De svenskar jag diskuterat saken med säger "JA! Självklart ska du jobba, hallå!" Där har du skillnaden på svensk och norsk arbetsmoral. Eller ja, girighet helt enkelt.

Den som undrat vad jag tänker på, kan få sitt svar här och nu. Det är nämligen en sak jag funderar på dag och natt nu för tiden. Jag vrider och vänder på det, försöker tänka i nya banor och så vidare, men jag blir inte klok på det. En logisk förklaring finnes icke. Varför i helvete har de norska trafikljusen vid övergångsställena, två röda gubbar och en grön? Alltså, precis som ett svenskt, men med en bonus-röd gubbe den vanliga. Varför?! Ser man den inte den ena lär man inte se den andra heller, de sitter intill varann. Är det utifall en lampa går på den ena? Nej, det känns inte ens som att norrmännen skulle lösa det på ett sådant sätt. Jag tror faktiskt att jag ska lägga mig i sängen (läs "den 9 cm tjocka, 80 cm breda madrassen på golvet") nu och tänka i genom det en gång till.

Se där, mitt fräsiga, halvcirkelformade hus på Professor Dahls gate!

Dagen efter

Jag ber om ursäkt för att jag missade personalfesten, troligtvis hade jag haft en massa kul att skriva om jag bekämpat bakfyllan och pallrat mig dit. Istället får ni ta mina kollegors ord för att det var kjempemorsomt och alla var drietfulla.

Idag var helt klart Dagen Efter på bakeriet. Russinbollarna var torra, kanelbullarna på gränsen till brända, chokladmuffinsarna var små och skrumpna och hela personalstyrkan riktade sina drömmande blickar mot den stora klockan med långa suckar. Jag och min Kompis var ju båda för fyllesjuka för att gå igår och borde således vara pigga idag, men icke. Som tur var, var det extremt lugnt hela dagen och vi kunde ägna timmar åt att diskutera svenska vs. norska och det faktum att vi båda figurerar som idioterna i varandras roliga historier. Hur kan människan tycka att Kissa och Gurka låter töntigare än Tissa (Tisse?) och Agurk? Bah, norrmän...

Ändå har jag lagt mig till med ännu ett par ord, helt enkelt för att idioterna inte fattar annars. De senaste i raden är:
Akkurat - Precis
Göy - Kul
Fyllesjuk - Bakis
Trenger - Behöver
Veninna - Tjejkompis (kompis är enbart för killar, icke att förglömma!)
Dessvaerre - Tyvärr
Gå ut på byn - Gå ut och festa

Och så vidare.

Dagens kändis var programledaren för norska Top Model, motsvarigheten till Heidi Klum. Hon köpte ett firkornbröd.

En annan intressant kille är han som hämtar bröd åt fattighuset efter stängning. Förut har det varit en snäll, lite försynt liten man och hans kompanjon som nog är lite efterbliven. Sedan en vecka tillbaka är det en självsäker, ganska så brat-ig kille. Han känns inte som den volontärarbetande typen, om man säger så. Därför har jag helt övertygat mig själv om att han är gör samhällstjänst och varje gång jag ser honom tänker jag mig honom i olika brottsliga situationer. Favoriten är en mindre allvarlig "hit and run", skulle klä honom perfekt.

Nu ska jag till gymmet och skriva kontrakt. Har jag råd? Nej. Sälja min själ på Ebay? Ja.

Häagen-Dazs: Strawberry Cheesecake


Igår var det fest, ja. Trevligt, generöst med alkohol. Lotta och jag kom dessvärre inte in på, vilket ju kanske inte var så konstigt klockan 1 en lördag. Eftersom det är 20-årsgräns här känns det som vi är 16-åringanr på nytt, inte alls så kul. Två skumma norrmän träffade vi också, ja herregud. Det stora miraklet i det hela är ändå att vi hittade hem! Ja det, och att jag inte vaknade när Frida låg och slog på mig för att jag snarkade. (Sorry 'bout that.)

Bakismorgonen var mysig den också. Jag och min Lotta åt långfrukost och tittade på Debatt på SVT Play. När hon åkte slocknade jag såklart igen och lyckades inte komma igång igen. Därför är jag inte på "Vin og kos" på jobbet nu, utan istället lyxglass och mys framför partiledardebatten. Galet förresten, att så fort man går till Deli de Luca iklädd mjukisbyxor och bakfylla, är stället fyllt av fräscha män. Ett mysterium lika stort som att Maud Olofsson får leda ett parti.

Bilder på mitt café/växthus och slottsparken intill. Jag beklagar att min skräpiga mobilkamera inte kan göra den sköna hösten rättvisa.

Om tio futtiga dagar bestiger jag åter Linköpingsmark. Högskoleprovet görs även i år på Katedral, hoppas ingen jag känner är där.

Nej, jag hoppas såklart på trevligt sällskap.

Hej.

Krossade glas vecka 41: 4


Jag jobbade ett extrapass idag och fasen vad jag ångrade det beslutet i morse. Sällan har det varit så jobbigt att gå till jobbet. Jag stannade på vägen och vände instinktivt mot det håll sängen låg åt, men drev mig själv till att fortsätta till bakeriet med en bitchslap och tanken på att det åtminstone fanns toapapper på jobbtoaletten.

Jag måste börja sova på nätterna.

Jag har fått min fösta lön nu, dessvärre bara för september. Mitt dilemma nu är om jag ska köpa gymkort och leva en månad på en tusenlapp, eller skjuta tankarna på min fysiska hälsa ett par veckor framåt. Dagens lunch blev en cappuccino och en kanelbulle, om det säger något om min livsstil. Efter den lunchen stod jag i kassan oavbrutet i fem timmar, med kö hela tiden. Ganska snabbt går autopiloten på och då kommer de klipska frågorna "Spise här?" (om 3 danska rugbröd) och "Lettmelk eller helmelk?" (om espresso). Jag ropar alla beställningar till kockarna och ett par gånger har jag varit nära att skrika det till kunderna istället. Det skulle vara lite pinsamt, att för full hals deklarera "EN PANNKAKA OCH TVÅ SALAAAAT!" ut i lokalen.

Igår, just innan jag gick hem, fick jag syn på "Män som hatar kvinnor"! Nu är den i mitt säkra förvar och jag kan ljuga om att jag läser den, utan risk för att min arbetskamrat hittar den liggandes på jobbet!

Nu slog jag på TVn och hittade en Pink Floyd-dokumentär, very nice. Nice lär även kvällen bli. Min kära au pair Lotta och jag ska ta ett glas vin (eller 12), med grabbarna på Bygdöy Allé. Imorgon är det personalfest, med en intressant touch. Killen jag var på kurs med i måndag har blivit lurad att det är omvänt "Pimps and Hoe's"-tema, och han går in för det.

Nu ett erbjudande: Ett rum, mest lämpat för 2, blir ledigt här i december. Om någon vill flytta hit - gört.

Sökes: Sugardaddy

Situationen är som följer:
Jag jobbar på ett bageri/café där jag får bullar och cappuccinos i stora mängder. Jag riskerar att bli ganska tjock. Därför har jag börjat fundera på gymkort, trots att det kostar skjortan i den här staden. Från början var jag inställd på Sats, men de tar nästan 600 NOK i månaden och ville inte ge mig en gratisvecka. Då blev jag sur, och gick i protest till konkurrenten. Där var det ännu dyrare och jag fick inte ens en gratistimme.

Gissa var jag blev medlem? Just det, snobbgymmet nummer 1. Jag känner mig förvisso en smula manipulerad, av den glada norsken med stort intresse för mitt liv och som tyckte gymmet var som gjort för mig... men det uppvägs av en stor lyckokänsla. Några anledningar till varför jag gladeligen kommer bränna en dagslön på gym varje månad:

*Gratis frukost (läs gärna "gratis" flera gånger)
*Nedsläckt löpsal med storbildskärm, där tuffa filmer visas
*Personlig tränare
*Fotboll, innebandy, basket och badminton i en enorm gympasal
*Kurser i t.ex självförsvar

Jag är överlycklig över det här. Jag inser att jag nog var i stort behov av ett fritidintresse här borta!

Andra saker jag hunnit med idag? Sett en tysk film på SVT, hjälpt ett butiksbiträde starta om sin iPod, ätit köttbullar (kött <3) och köpt ett sidendiadem med rosett på.

Lotta! Glöm alla planer för lördagen, nu gäller det att hitta en sugardaddy! ;)

HMS - Helse, miljö og sikkerhet

Ja, det stämmer! Idag har jag fått den stora äran att gå bakeriets obligatoriska, djupt själsligt utvecklande, HMS-kurs. Plötsligt framstår allt annat så trivialt. Mitt liv innan HMS framstår ytligt och meningslöst. I 18 år har jag levt ett liv utan minsta tanke på att en råvaruleverans är en Kritisk Punkt, då baktieriehärdar riskerar uppstå, att sjukfrånvaron kan vara en "barometer" över trivseln på en arbetsplats och att man tvättar händerna liksom följer:

Bruk såpe, varmt vann och og törk av deg med papir.

Det sätter igång tankarna eller hur?

Ärligt talat var det kanske inte de mest välspenderade 2 timmarna och 15 minuterna. Därför övertalade jag de andra att det blir 3 timmar jämnt i timlistan. De andra, förresten. Åtta stycken, tre från mitt ställe och två av dem gjorde jag sällskap dit med. Den ena var min Kompis (new girl) och den andra en kille som jobbar helg, bl.a. igår. Riktigt roliga, och inte i den norska betydelsen. Han bränner sin egen 90%-iga sprit, har blivit knivskuren av sin kompis ett antal gånger och går andra året på en fotoutbildning. Hon överraskade mig med att köpa snus och berättade om förra helgen, då hon på fyllan snackat med en pundare och sedan hållit hans tiggarmugg medan han gick och kissade. Sedan hade hon repat en bil med klacken, för att den var parkerad på gatan, medan ägaren satt i.

Behöver jag säga att jag ser fram emot personalfesten om två veckor?

Sedan tackar jag för alla namnsdagshälsningar som kommit på Jennydagen den 6 oktober! Mamma, pappa, morfar, de är mina överlägset bästa vänner.

Nu ska jag fokusera på Sex and the City på TV och ett glas vitt vin som Anna kom in med nyss. Not complaining, not at all.

Avslutar på samma sätt som häfte #1 på HMS:

Er du arbeidsgiver, så vaer blind av og til. Er du arbeidstaker, så vaer döv av og til.

Kommentarfältet är öppet för debatt och analys!

Hej kamrater!

Idag hatar jag inte alla andra människor! Bara majoriteten. En kategori som jag hatar högt är småbarnsföräldrar som bara har ögon för sina ungjävlar. De ska beställa i kassan, och kön är 15-20 personer lång, och alla är mycket stressade. Trots att de har köat länge har de inte funderat på vad de vill ha. När de väl står längst fram är de inte det minsta måna om att beställa, utan bara gullar med sina äckliga barn. De i sin tur, är bara bortskämda och och vill ha allt eller inget och föräldern bara skrattar lyckligt och tittar på en med ett leende som säger "visst är de underbara mina barn"! "Min avkomma är så förtjusande att hela kön med glädje väntar, jag ska nog passa på att snyta ungen innan vi beställer". Eller så ska barnet få dra kortet. Eller titta på varje bakverk, som jag ska hålla fram ett i taget och helst ska jag även prata barnspråk och sedan le mot fanskapet. Nej - ditt barn är inte vackert och unikt. Det är bara en extra kort och extra korkad människa.

Det finns dock även i det här fallet ett undantag som bekräftar regeln. Jag plockade disk på uteserveringen och kom gående mot den stängda glasdörren, med en stor bricka i varje hand. En pytteliten norsk flicka (4-5 år) ser mig och springer direkt fram och öppnar dörren, med alla sina små krafter. Hon hade kappa och basker, helt underbar! Det barnet funderar jag på att ta om jag ska ha ett.

(Om jag någonsin prövas som adoptivförälder, kan någon påminnan mig om att radera detta?)

Idag var faktiskt en ganska bra dag på jobbet. En tjej hällde kokande vatten över sin hand, så jag erbjöd mig att ta hennes sista timme så hon kunde gå hem. Övertid - ka-ching! (Den enes nöd är den andres bröd.) Imorgon är jag ledig, men ska på en brödkurs. Det ska bli kul att träffa alla när man inte har hårband och inbakad fläta och har gått upp halv 5. Jag ska ta sällskap dit med min kompis (yey en kompis!!).

Dagens lärsdomar:
Kvart på 2 är kvart i 2
Klockan 8 på söndagar finns det risk för att kockarna byter om i materialrummet
Alla extra tillägg till maträtter slås in som Extra Egg Bacon


Shiiiit, nu kom jag på att jag boken! Bummer! :(

Jag hatar andra människor.

Jaha klockan är i stort sett 3...

....och här sitter jag, i vardagsrummet i en lägenhet där majoriteten sover sedan länge. Jag är smått berusad efter händelser jag inte orkar föreviga, och det enda jag tänker på just nu är jobbet. Och mitt Stora Problem.


En arbetskamrat, ålder uppskattad runt 40, orsakar mig en viss psykisk vånda. Här om dagen kom hon fram till mig i kassan (under en lugn period, gud vet att hon är som ett litet, effektivt, djur, när situationen kräver det) med ett ex av "Män som hatar kvinnor". Jag jobbade ju, och var på "artig,trevlig,äckligt-positiv"-mode, varpå jag svarade med ett "Åh vad kul, nej den har jag inte läst, men åh, det vill jag verkligen, tack så mycket :D."

Så gärna vill jag faktiskt inte läsa "Män som hatar kvinnor".

(Jag läser faktiskt "Prosessen".)

Nu har ca tre dagar gått och varje dag har jag glömt bokjäveln på jobbet. Och varje dag frågar människan om jag har börjat på den. Jag svarar mer och mer svävande, snart kommer det kunna tolkas som både Ja, Nej, Kanske och Vem fan är Stieg Larsson?!, i samma mening. Mitt stora problem nu, är att jag inte har en aning om vart boken i fråga är, och vare sig jag läser den eller inte måste jag hitta den innan hon gör det!

Imorgon jobbar jag min första lördag, dagen som kocken Benedicte beskrivit som "Loco", arbetsdagen som kommer få alla andra dagar att framstå som bakisdagar. Och min enda ambition, är att finna ett ex av "Män som hatar kvinnor" någonstans i kaffemaskin-regionen.


I pray my misson shall be successful.


If not, I pray Sparknotes shall provide any information possibly needed.

Tack och god natt!

Gudkomplex


Det finns tillfällen då man känner sig som Gud. Att man verkligen är allsmäktig, att andras öde är helt i ens händer. Ett sådant tillfälle upplevde jag denna morgon. När jag jobbar morgonpasset går jag visserligen upp kvart i fem, men jag får själv skära upp kakorna. Det betyder att mitt humör helt får avgöra storleken på bitarna. Now how´s that for a power trip?!

Det har börjat en ny tjej! Plötsligt är jag inte alls "den nya", utan en av de gamla, en av de lärda, en mentor. Jag säger inte att det är för att hon är blond och väldigt sminkad, men hon sorterar inte pengarna rätt i kassan. I valet mellan 100-lappfacket och 50-lappfacket, var lägga 50-lappen? Typisk sådan grej som man inte vill säga till om för, det är så självklart att det vore förolämpande.

Annars fortsätter för-norskningen stadigt. Jag har norskt telefon-och personnummer, jag byter ut fler ett par nya ord varje dag (idag: tyvärr mot dessvärre, två mot to, råg mot rug m.fl.), jag har inte en tanke på någon annan lunch än en smörgås och jag känner mig allmänt lite dummare.

Ha det, ha det!

Förresten, vad är grejen med norska namn?! I en vecka har jag jobbat med Kristine. Så plötsligt igår visar det sig att hon heter Iselin. Då frågar man sig själv hur många gånger man sagt fel och om hon faktiskt inte gett lite skeptiska blickar när jag tilltalat henne. Det kommer ta många veckor innan jag slutar mumla fram Maike, Benedicte, Maari och alla andra skumma namn.

Det finns även en maträtt som heter Uits Mijter [Ausch Mete] och det måste jag ropa till köket vid varje beställning. Snacka om att ha problem alltså!