Kamrat Bagare

Det var en lite hektisk helg, när pappsen var i Oslo. På en och en halv dag betade vi av Aker brygge, Holmenkollen, två museer, otaliga fik och restauranger, Slottsparken, Frognerparken (i månljus, det var rätt mäktigt) och såklart mitt jobb och min lägenhet. Under tiden flyttade Anna ut ur lägenheten, så nu är vi bara tre i ett par veckor. Lite lyxigt!

Det finns två bagare som jobbar på min gren av Bakeriet. Den ena, som jag oftast träffar, är liten och fransk och fruktansvärt artig. Han är väldigt duktig på att baka, men totalt okunnig på norska/svenska/engelska. Den andra är betydligt sämre på bak-delen, men desto mer social. Honom kom jag att börja snacka med i morse, om inget mindre än politik. Han visade sig vara en inbiten kommunist. Det skulle jag också vara, om vi i Sverige hade ett radikalt parti som hette "Rött". Åh, söta norrmän. Han blev inte imponerad när jag berättade om mitt engagemang i den svenska motsvarigheten till Arbeidarpartiet. Han klappade mig på axeln och sa "Det är inte bra vet du, de är ju nästan som högern." Sedan kom den dryga kocken in, och föga förvånande var han en inbiten kapitalist. Roliga diskussioner! Nu ska jag banne mig gå med i facket!

Innan jag springer till Aerobic-klassen slänger jag upp en bild på var rengöringsborste till kaffemaskinen och Clarions utsökta frukostbuffé. I brist på annat, alltså.

Hej!